´

Guuuuud! Jag har sett en så underbar film så det är inte sant nu! Jag vet, jag är efter på de flesta filmer. Men kvällen nu har jag spenderat framför The Notebook. Jag grät så det är inte sant! Den är verkligen sorglig!
För någon som inte sett den så kommer här en liten summering (summeringen är inte bra för de som inte sett filmen, jag avslöjar rätt mycket):

- Man får i början möta två äldre personer som är på ett äldreboende(?) Mannen besöker kvinnan för att läsa för henne. Han börjar berätta en historia om två ungdomar som möts en sommar. Dom blir blixtförälskade och spenderar mer och mer tid tillsammans. Men hösten kommer och de två förstår snart hur olika de egentligen är. Hon lever i en rik familj och han är fattig. I protester tvingas hon resa med familjen och han stannar kvar. I 165 dagar, ett år, skriver han brev till henne om hur mycket han älskar henne. Men hon får aldrig breven, mamman gömmer dom. Livet går vidare för de båda och de blir vuxna. Hon hittar en fästman och han renoverar sitt drömhus. Någon dag innan hennes bröllop ser hon en bild på sin ungdomsförälskelse i tidningen och bestämmer sig för att åka till honom. Dom möts på nytt och är tillsammans några dagar. Under dom dygnen hittar dom tillbaka till hur det var för många år sen, hur kära dom var. Mamman kommer till huset där han bor, förklarar att hon ska fatta de rätta beslutet, att hennes fästman är i samma stad. Det sista hon gör innan hon går är att lämna breven som flickan aldrig fick som tonnåring. Hon förstår att hon alltid älskat killen och överger alltså sin fästman. Tillbaka till de två äldre personerna. Man fattar direkt att personerna är de två i berättelsen som mannen berättar. Det sorgliga är att damen har någon slags sjukdom så hon glömmer allting, om det beror på åldern eller något annat. Mannen har läst historien om ungdomarna varje dag för henne, historien som handlar om dom själva. För att hon kanske en dag ska minnas allting och inte glömma det till dagen efter. På slutet minns hon i alla fall allting ända in på natten då han kommer in till henne. Dom somnar hand i hand och dagen därpå är båda döda.. hand i hand.

Hur sorglig är inte den här filmen tror ni?!! Jag kan säga i alla fall, att jag störtbölade hela sista biten av filmen. Tänk att somna in en sista gång med personen man älskat hela sitt liv, fyfan alltså! Och innan de somnade sa han dessutom att han alltid skulle vara hoss henne. Jaja en bra film som ni borde se om ni inte gjort det, trots min väldigt avslöjande sammanfattning!